Finlands EU-ambassad blev vändpunkten
Så många av oss stöter varje vår på det stora problemet: hur hitta sommarjobb? Våren 2003 började jag mitt jobbsökande på Åbo Akademis Arbetsforums webbsida. Jag kom ihåg att ha sett några mycket intressanta annonser där varje år, och ville se hurudana praktikplatser företag och organisationer bjöd oss ÅA-studerande denna gång. Efter att ha jobbat på en internationell organisation, Erasmus Student Network, hela läsåret, ville jag i första hand få ett jobb hemma i Finland.
Så blev det nu sedan inte. Den första intressanta annonsen som jag hittade var från Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen i Bryssel, alltså Finlands EU-ambassad. Arbetsintervjuerna skedde per telefon, först med representationens personalchef, sedan med den tjänsteman som jag skulle jobba med och slutligen i Helsingfors med en tredje tjänsteman... som egentligen bara ville kolla att bilden som de andra hade fått av mig var riktig.
Även om jag som studerande i franska språket och litteraturen inte riktigt hade den kunskap om statsvetenskap som arbetsgivaren önskade, var min internationella erfarenhet, språkkunskap och studier i europakunskap en stor fördel i jämförelse med de andra sökandena. I mars 2003 fick jag inbjudan till Bryssel, från och med början av maj.
Önskas hyra: någonstans att bo
När man flyttar utomlands, speciellt när det skall vara för tre månader, kan det vara väldigt svårt att hitta en lägenhet. Egentligen kan "lägenhet" vara ett ganska fint ord för många lyor, kanske är det bättre att bara säga att det är svårt att hitta någonstans att bo. Många hyresvärdar vill ha en hyresgäst för en längre tid eller föredrar människor som har riktiga jobb. Det syns också i hyrorna i Bryssel. Cirka en femtedel av stadens en miljon invånare byts varje år och lediga bostäder finns överallt. Men som sagt, kan hyrorna vara skyhöga eller bostäder i väldigt dålig skick. De bostäder som har bra pris och bra skick hålls inte lediga mera än en dag.
Jag, som redan hade jobbat i Bryssel två år tidigare som au pair, kände till staden och hade även några kompisar där. En av mina italienska vänner ville också flytta från hennes dåvarande bostad, och vi började leta efter en liten tvåa var som helst i Bryssel. Arbetsfördelningen var den följande: jag surfade på Internet i Finland, hittade annonser och skickade dem sedan till min italienska kompis. I och med att hon redan bodde i Bryssel, kunde hon ringa hyresvärdar billigare och sedan gå och titta på bostaden. Men trots mycket jobb, lyckades vi inte hitta någonting.
Då bestämde min italienska kompis att stanna i hennes dåvarande bostad och lämna mig ensam med sökandet. Jippii. Då kontaktade jag min blivande arbetsplats och frågade om de hade något sätt att hjälpa till. Min e-post for till representationens allmänna lista och dagen efter fick jag e-post från England. Flickan som skrev till mig hade just flyttat ut ur en lägenhet i centrala Bryssel, för dem som är intresserade, bredvid Cinquantenaire, och gav mig kontaktinformation till kvinnan som hyrde ut rummet. Jag kontaktade henne och fick veta att hon är en 28-årig franskspråkig modersmålslärare som hyr ut ett rum i sin stora lägenhet. Hon ville ha hyresgästen från början av maj tills början av augusti (perfekt) och hyran var 350 euro. Utmärkt!
Jag åkte till Bryssel ett par dagar innan jag skulle börja jobba, för att bekanta mig med lägenheten, min hyresvärdinna och den redan bekanta staden som jag tycker väldigt mycket om. Att bo med en belgisk kvinna i ett litet hus med människor från många olika länder var en mycket lockande idé. Så blev det också. Även om vi på jobbet talade mest finska, kunde jag tala franska sedan hemma. En så liten tid som tre månader kan faktiskt göra under till språkkunskapen.
Arbetsuppgifter och arbetstider
Vid Finlands ständiga representation vid EU, eller FinRep, som representationen kallas på svenska, fick alla tre praktikanter ett rum, en dator och en egen telefon. Att sitta i mitt eget arbetsrum kändes väldigt fint och möjligheten att jobba i lugn och ro var viktig. Jag jobbade tillsammans med den tjänsteman som var ansvarig för europeiska konventet, som höll på att utarbeta ett förslag till en konstitution för Europa.
Till mina arbetsuppgifter hörde en daglig pressöversikt om grundlagen och konventet i finsk, svensk, brittisk, fransk, belgisk och tysk media, vilken skickades till de finländska representanterna i konventet och andra finländare som jobbade med konventet. Jag skrev ett flertal sammanfattningar på basis av olika dokument och följde med konventets plenarmöten som hölls i Europaparlamentet. Alltid när det inte hände så mycket i konventet, hjälpte jag FinReps åländska representant med olika ärenden. Till dessa ärenden hörde bland annat översättning och mycket jobbigt genomgående av tusentals dokument för att hitta sådana som var av intresse för Åland.
Arbetstider vid FinRep följde ganska noggrant dessa av de Europeiska institutionerna. Man jobbar från 9 till 18 och har en lång lunchpaus emellan för att bättre kunna hinna med alla slags "businessluncher" som tjänstemän deltar i. Vi praktikanter tyckte mycket om den 1,5 timmar långa pausen och använde den på många olika sätt: sova i parken, köa i banken, köa i posten, leta efter gåvor, köa vid järnvägsstationen, köa på bio osv. Men oftast satt vi länge i en av kommissionens eller parlamentets restauranger och åt den billiga men mycket goda maten som serveras till EU-tjänstemän och praktikanter.
Fritid och fest
Det är lätt att hitta fritidsaktiviteter i Bryssel. För dem som kan franska eller flamländska, är det även lättare att hitta saker att göra. Men på grund av tusentals utländska invånare, går det även att hitta aktiviteter på alla av EU:s officiella språk.
För den som är mera intresserad av den belgiska kulturen, rekommenderas dock en liten språkkurs i franska. Om man behärskar språkets grunder, är det lättare att ta sig till de intressanta utställningarna och lokala aktiviteterna. Det är bra att ta en liten titt på alla reklamer som man ser på gatorna och som kommer in i postluckan. Ibland kan man hitta riktigt intressanta evenemang.
För en praktikant finns det massor av möjligheter att bekanta sig med andra praktikanter. Praktikanterna vid kommissionen, "les stagiaires", ordnar fester året runt med olika teman. Nordiska praktikanter ordnar en midsommarfest, de franska praktikanterna har en fest på nationaldagen, le 14 juillet, och så vidare. Och när man lär känna en praktikant, kommer det många flera "på köpet".
Praktiktiden - en vändpunkt i mina studier
Under de två första månaderna i Bryssel blev det klart för mig att EU är det som intresserar mig. Jag fattade beslut om att efter att ha avlagt min filosofie magisterexamen vid Åbo Akademi, ska jag avlägga en till examen, men i europakunskap. Under min praktik hittade jag också temat till min kandidatavhandling och pro gradu-avhandling, vilken jag håller på att skriva nu. Samtidigt fick jag praktiken godkänd som den obligatoriska språkpraktik som vi, som studerar vid franska institutionen måste avlägga under ämnesstudierna. Tre månader räcker precis till de 5 obligatoriska studieveckorna vid Åbo Akademi.
Praktiktiden var en mycket viktig vändpunkt i mina studier. Det är en underbar känsla att äntligen efter tre års studier förstå vad man på riktigt vill studera och bli när man blir vuxen. Jag kunde öva de flesta främmande språken som jag talar och bekanta mig närmare med arbetet i de europeiska institutionerna.
Att kunna se det som på riktigt händer i Bryssel ger en utmärkt bild av EU och dess goda och dåliga sidor. Att beundra är nu mycket lättare, men detta gäller också för att kritisera. När man har sett hur byråkratin fungerar, eller inte fungerar, är det lättare att säga ett par ord om dess svårighet. Men en sak måste jag erkänna: att rösta i EU-valet sommaren 2004 var lättare än någonsin, nu när mina egna idéer om EU blivit klarare.
Hanna-Maija Saarinen
|
Cimo.fi-verkkopalvelu